glasigne  /glà-/  gla|si|gne  [CO, TS]

  1. s.f. bot.com., gastr. (var.) viôt glasine de jerbe penze e dure che e someave parfin nere ta la ombre, al vignive sù l'odôr picant dai foncs. Incà e innà, sterps di glasignis (Maria Forte, La tiere di Lansing)