fintore /-ò-/ fin|to|re [CO]
-
av.
fin in chest moment, fin cumò:
i siei fîs ju varès lui guidâts, che, fintore, al jere stât malsigûr su cemût tignîur la brene (Maria Forte, La tiere di Lansing);
fintore la lote autonomiste no à cjapât pît parcè che e vignive puartade indenant soredut tal cjamp culturâl (Antoni Beline, Comprâ e vendi par furlan)
Sin. fintinore