disumanitât  di|su|ma|ni|tât  [CO]

  1. s.f. mancjance di umanitât, carateristiche di ce che nol ven calcolât degn di jessi uman, soredut par tristerie e crudeltâtchê grande tragjedie che dal 1939 al 1945 e à insanganât dut il mont, tocjant lis pichis plui assurdis de disumanitât e de violence (Mario Zili, Sandro Lano, Par amôr de pâs e de libertât)