delighe  /dè-/  de|li|ghe  [CO, TS]

  1. s.f. polit., burocr., amin. (var.) viôt deleghe "Al dîs che à afârs di meti a puest. Al dovarès passâ in Preture in matinade: al si le è fate fâ la delighe par ritirâ i efiets dal muart" (Sandri Di Suald, Ah! la provincie)