craut craut [CO, TS]
-
s.m.
alim., gastr.
in gjenar tal sing., mangjative fate di capûs taçât fin e fat fermentâ:
o patìs il stiçon, / e tant e tant soi mat / par lis cocis cul lat, / pe bruade, pal craut (Pieri Çorut, La mê biografie);
al rivà fin te zarde par cenâ la sô cjar cul craut (Maria Forte, La tiere di Lansing)
Cfr. verze fraide