cenglâr  cen|glâr  [CO, TS]

  1. s.m. zool.com. grues suin salvadi, lat. sient. Sus scrofadiscovâ i cenglârs (Zuan Josef Busiç, La Gjeorgjica di Virgjili); inte campagne, tra Godie e Sant Bernart, al jere stât viodût un cenglaron par ca, che al faseve il fisc tai cjamps e tai orts (Nin dai Nadâi, La baronade dal cenglâr)
    Var. senglâr
    1. gastr. cjar di chel animâllis cjars plui preseadis a jerin il monton e il cenglâr (Sandri Olivetto, Gabriele Pressacco, La storie de alimentazion in Friûl)