bordon1  /-òn/  bor|don  [CO]

  1. s.m. baston avonde grues, soredut dai pelegrins, par cjaminâ e in câs par dâ jùsant Roc vistût di pelegrin cun cjapiel, bordon e "concha de los romeros" (Gianni Colledani, Libera nos a malo)
  2. s.m. [TS] pescj. viôt sbordon