bacar
/bà-/
ba|car
[CO, TS]
-
s.m.
enol.
vin puliês fuart, doprât une volte par taiâ vins nostrans, e vin che al risultave taiant il vin nostran cul vin puliês:
dute contente e tirà fûr il veri dal vin «bacar» che e veve preparât e la pinze che e faseve simpri pal dì de sagre (Pieri Menis, Chei di Muraie);
al jere jentrât sfladassant li de Taliane a bevi la sô tace di bacar (Maria Forte, Slobar)
Var. bacaro
-
s.m.
ambient, ostarie li che si vendevin vins taiâts cul vin puliês:
«A la Oselade» si fâs dut par ben, e po bon vin, vin just e a presit, vin nostran, altri che chel dal bacar che no si sa ce misture che al è (Pieri Somede dai Marcs, A la oselade)